Enligt lagen om patientens ställning och rättigheter ska varje verksamhetsenhet för hälso- och sjukvård utse en patientombudsman som ger patienten råd, bistår och vägleder patienten samt informerar om patientens rättigheter. Patientombudsmannen är en opartisk rådgivare som inte kan ta ställning till vårdlösningar eller patientskadefrågor.

Patienterna har ibland en felaktig uppfattning om att patientombudsmannen finns till för att tillvarata arbetsgivarens intressen och därmed står på arbetsgivarens sida. Så är det emellertid inte. Patientombudsmännen arbetar för att främja patientens rättigheter och för att de ska bli tillgodosedda i samarbete med patienter, anhöriga och vid behov även yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården.

Enligt det nuvarande systemet hör patientens bekymmer och problem ändå inte till vilken patientombudsman som helst, utan patienten borde veta mera exakt till vem han eller hon ska vända sig. Sjukvårdsdistrikten har egna patientombudsmän, kommunerna har egna patientombudsmän, privata serviceproducenter inom hälso- och sjukvården har egna osv. Ofta hjälper patientombudsmännen alla som kontaktar dem, med andra ord även andra kunder än de som hör till den egna serviceproducentens huvudsakliga kundkrets. Däremot är rådgivningen då mera på en allmän nivå. För att få mera ingående uppgifter eller mera detaljerade anvisningar måste kunden i regel kontakta den egna patientombudsmann för ifrågavarande serviceproducent inom hälso- och sjukvården. Olika aktörer kan ha olika praxis som avviker från varandra och olika blanketter för hanteringen av reklamationer. Det låter rörigt – och det är det säkert även ibland i patientens ögon.

Med tanke på patientens möjlighet att få information är patientombudsmannaverksamhetens utspriddhet en utmaning i nuläget. Det samma gäller för informationen som finns att tillgå som är splittrad och ofta även svår att hitta. På de webbplatser som erbjuds av sökmaskinerna är informationen om patientens rättigheter den samma på många ställen och ofta ganska ytlig. På en del webbplatser är informationen mycket ensidig, bristfällig eller till och med felaktig. Denna process- och begreppsdjungel väcker lätt fler frågor hos kunden senast då det går upp för kunden att det finns flera olika besvärskanaler. Ärendet kan till en början behandlas i form av en öppen diskussion på vårdplatsen. Om diskussionen på vårdplatsen inte hjälper, kan patienten framställa en skriftlig anmärkning till den chef som ansvarar för hälso- och sjukvården vid verksamhetsenheten. Om kunden till exempel är missnöjd med svaret på anmärkningen, kan kunden anföra klagomål hos regionförvaltningsverket, eller hos Valvira, om ärendet gäller en avliden person. I patientskadefall görs en anmälan till Patientförsäkringscentralen.

Under de tjugo år som jag har arbetat inom vården och senare verkat som patientombudsman har patientombudsmannasystemets mångformighet, den splittrade tillgången på information för patienterna
och den å andra sidan bristfälliga kännedomen om både patientens rättigheter och patientombudsmannaverksamheten i allmänhet tidvis framgått mycket tydligt. Det skulle även vara önskvärt att allt fler yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården skulle informera patienten om till exempel misstanke om felbehandling eller annan serviceavvikelse eftersom patienten har laglig rätt att få upplysningar om dessa frågor.

Slutligen vill jag sammanfatta innehållet i lagen om patientens ställning och rättigheter. I lagen ingår
bestämmelse om såväl patientens rättigheter som patientombudsmannaverksamheten. Lagen framhåller patientens rätt till god hälso- och sjukvård och ett gott bemötande i samband med den. Vården ska ordnas så att patientens människovärde inte kränks och att patientens övertygelse och integritet respekteras. Lagen tryggar patientens självbestämmanderätt och rätt till information och den framhåller även patientens aktiva deltagande i beslutsfattandet om sin vård samt minderåriga patienters ställning. En patient har även rätt att framställa en anmärkning, om patienten är missnöjd med den vård eller det bemötande som han eller hon har fått.

Så här ser det alltså ut i teorin, men hur ser patienternas tillgång till information om sina rättigheter ut i praktiken?

ptfbty

Hanna Sykkö

Avhandlingsforskare | Ordförande, Suomen Potilasasiamiehet ry