I Finland finns det ungefär 700 000 hundar och under coronatiden så ökade takten av registrering av hundar. Trots att hunden ofta är ägarens bästa vän, är den nödvändigtvis inte alltid grannens bästis, påminner Konsumentförbundet på hunddagen den 24.4. Hunden och i all synnerhet dess skall är en av de främsta orsakerna till spända grannförhållanden. Kristel Pynnönen Andersson som ansvarar för boendefrågor på Konsumentförbundet listade de främsta problemen samt spelreglerna gällande hundar samt boende. 

Kennelförbundets årliga samt nationella Hunddag lyfter fram de goda sidorna med hunden som att den exempelvis ofta är människans bästa vän. Man skall heller inte glömma att hundarna får att röra på oss och ut på länk. ”Ytterligare är hunddagen en bra dag att repetera reglerna som gäller boende tillsammans med hundar”, konstaterar juristen Kristel Pynnönen Andersson och lyfter fram följande tre centrala saker.  

Hundar som går lösa samt hundbajs 

En mycket klar juridisk bestämmelse gällande hundar finns i ordningslagen där det står föreskrivet om hunddisciplin, säger Pynnönen Andersson. Enligt hunddisciplinen skall hunden hållas kopplad på tätorter och hunden får inte ens kopplad komma ut på områden som är reserverade som lekplats för barn. Ytterligare bör innehavaren av hund se till att hundens exkrementer inte lämnas kvar i miljön inom en tätort på ett område som underhålls. Som område som underhålls räknas åtminstone områden som skött gräsmatta, planteringar samt belagda vägar. 

Enligt Pynnönen Andersson förekommer det oväntat många tvister i husbolag om hundar som går lösa samt hundbajs, trots att hunddisciplinen förutsätter att hunden är kopplad samt hundbajset plockas upp. Däremot får en hund gå lös på sluten gård, som exempelvis en radhuslägenhets egen gård, men även då bör hunden övervakas av sin ägare eller innehavare. 

Om grannens hund skäller långa stunder i sträck? 

”Gällande hundens skällande förekommer det ingen klar regel liknande hunddisciplin”, säger Pynnönen Andersson. De mest omfattande och besvärligare situationerna hör ihop med hundskall samt ylande. Som utgångspunkt är att en hunds ljud hör till normalt liv och leverne och det bör accepteras så länge de hålls normalt. Husbolaget har rätt att ingripa då ljudet stör oskäligt mycket, det föranleder oskäliga olägenhet samt belastning för övriga boenden i husbolaget. 

”Detta är en sådan situation var man ber mig som jurist att ta ställning till hur länge en hund får skälla i streck”, säger Pynnönen Andersson. ”Var går gränsen, är det tio minuter eller en halv timme?”. En klar minutgräns förekommer ändå inte och alla fall bör avgöras som enskilda fall. Det som dock är entydigt klart är att på störande ljud nattetid kan man lättare ingripa”, påminner Pynnönen Andersson. 

Det finns fall då hundskall lett till så dramatiska tvister grannar emellan, att dessa avgjorts i rätten som hemfridsbrott. ”Dessa fall är dock undantagsfall och brott kräver alltid en viss sorts uppsåt, påminner Pynnönen Andersson. 

Hon påminner om att en hund som skäller fortsättningsvis eller ylar ofta gör det på grund att det är något tokigt. Ägaren känner nödvändigtvis inte till att hunden skäller ihärdigt då den är ensam hemma. ”Det lönat sig att lyfta fram saken vänligt med grannen”, ger Pynnönen Andersson som tips. 

Vad är hundetikett? 

Som tredje sak nämnder Pynnönen Andersson hundetikett. Med etikett menar man vad som är passande och vad som inte är det. ”Man bör komma ihåg att alla människor inte tycker om hundar. De finns de som är rädda för hundar och de finns de som är allergiska. Håll din hund kopplad så att du har kontroll över den och låt den inte hälsa på grannen eller grannens hund utan lov”, nämner Pynnönen Andersson att utgör sådant som kan räknas till hundetikett. 

Med tanke på boendetrivsel så bör hunden inte tas med till allmänna utrymmen. Klart är det ju ändå att hunden ska kunna röra sig i trappuppgången och hissen, men då lönar det sig att komma ihåg att det kan vara bra att putsa tassarna innan man stiger in i trappuppgången och inte nödvändigtvis tränga sig med andra i samma hiss. 

Då man följer spelreglerna i anslutning till hunden så hålls grannsämjan och boendetrivseln oftast bättre. Då kan alla njuta av glädjen och tilläggsvärdet hunden för med sig. Pynnönen Andersson lyfter avslutningsvis fram en intressant fakta. ”Det är tryggare att bo på ett område med hundar. Det är inte själva hundarna som stoppar brott utan matte eller husse som är flitigt ute och rastar hunden. Så här framgår det ur forskning som gjorts i vetenskapstidningen Social Forces.”